Årets bilder 2017 | Gustavaforskning

Januari 2017

Förr var det bönderna som hade ansvaret för vägunderhållet. För att dela denna plikt rättvist fick de varsin sin västräcka att ansvara för i förhållande till ägd odlingsmark. I Gustava fanns inga självägande bönder utan ansvaret ålåg mark-ägaren Uddeholms AB. De förde i sin tur över ansvaret på sina underlydande torpare. På många håll satte man upp stenar eller trästolpar för att markera var de olika väghållarnas sträckor började och slutade. Några av dessa stenar finns fortfarande kvar i Gustava.

Detta system tog inte bort förrän 1927 då ansvaret för vägarnas underhåll övergick till de olika vägdistrikten under Kungl. Vägstyrelsen. Bönderna eller torparna slapp nu sin väghållningsplikt. De flesta tog då bort stolparna eller stenarna eftersom man tyckte att de påminde om ett obefogat tvång och ett hårt slit.

Mellan gårdarna vid Glanthalla och Mussjön finns rester av den gamla landsvägen mellan Geijersholm och Gustavsfors. Längst upp på höjden bredvid vägen står denna väghållningssten orörd kvar. Inskriptionen EJS står för att här började vägplikten för Eric Jonsson (1859- 1913 ) vid Traneberg. Alldeles söder om vägen (gamla banvallen) till Edet stod en annan sten vid sträckans slut. Denna sten flyttades i samband med vägarbeten i mitten av 1960-talet och står där den gamla vägstumpen från Glanthalla kommer fram vid nuvarande vägen till Gustavsfors. Eftersom Eric dog 1913 fick han tyvärr aldrig uppleva att hans vägskyldighet upphörde. Det kanske var en tänkbar anledning till att stenarna finns kvar än idag.

Stenarna restes troligen någon gång på 1880-talet

Februari 2017

Transport av delar till byggnationen av Knons kraftstation i Gustafsfors. Kortet taget av Albin Åskag när transporten passerades torpet Åskagen. Det är troligen taget vintern 1915-1916.

Uddeholmsbolaget byggnation av Nains och Knons kraftstationer skedde samtidigt. Nains kraftstation ligger nedströms sjön med samma namn och sjön avvattnas av Uvån. Knons kraftstation ligger i Musån eller numera Knoälven, som rinner ut i Uvån nedströms stationen. Genom en sinnrik överledning av Uvåns vatten kan detta utnyttjas i båda kraftstationerna. De båda var klara samtidigt och togs i drift 1916.

Mars 2017

Denna månad vill vi presentera två stugor från två olika tidsepoker och med stora skillnader beträffande bekvämlighet och utförande. Stugorna är placerade på samma tomtmark. Den främre stugan påstås ha varit byggd någon gång på 1840-talet, då en Anders Jonsson bodde här med sin familj. Den bakre stugan torde kunna dateras till något av de allra första decennierna på 1900-talet. Enligt uppgift stod den äldre stugan kvar tillsammans med sin yngre dito under flera år.

Bilden är hämtad från dagkarlstorpet Dytjärn eller Bygget strax söder om Flåsjön.

Här bodde den legendariske Karl Eriksson på Bygget tillsammans med sin hushållerska, systern Kristina fram till mitten av 1930-talet då Kristina flyttade till Klamma och sedan till Karlstad.

Så småningom flyttades Karl till ålderdomshemmet i Geijersholm där han fick sluta sina dagar.

April 2017

Eftersom vårens torp- och kulturvandring kommer att gå i trakterna runt Ulleshyttan så har vi hämtat månadens bild från Speltorp. Vandringen kommer att gå av stapeln lördagen den 13 maj. Starten sker vid torpet Sågen kl. 09:00. Eftersom möjligheterna att få bilparkering runt Ulleshyttan är starkt begränsade kommer Gustavaforskning att ta till ett helt nytt grepp. Vi kommer att bjuda en hel busslast av vandringssugna medlemmar på gratis bussresa från bussterminalen i Hagfors till torpet Sågen Ännu finns ett antal platser kvar. Anmälan sker till Roland Svensson tel: 0563-145 74 och är bindande. Avresa med bussen sker exakt kl.08:30

På bilden ser vi till höger den stuga som fortfarande finns kvar på Speltorp. Längst till vänster syns den tidigare stugan. Bilden är tagen av den 9 maj 1908.

Maj 2017

Bild från 1937 av de två så kallade Hackranstomterna i Nain. Enligt den muntliga traditionen, som var ytterst stark och långlivad i Nain, skall det från början ha funnits rester av tre stycken stugtomter cirka 150 meter söder om torpet Busken. Den siste riktigt store traditionsbäraren i Nain var Karl Olsson (Karl Orsa i Busken). Han var född i Busken och härstammade liksom så många andra gustavingar från Per Hackran. Karl dog 1973 och hans förfäder har i alla tider sen Hackrans ankomst till bygden levt och verkat i Nain. På bilden ses rester av de två nordligaste belägna tomterna. Den som på bilden syns längst bort är idag den bäst bevarade. Den hitre tomten som tidigare var mest framträdande förstördes dock till stora delar vid en vägbyggnad i mitten av 1950-talet. Senare genomförda dikesrensningar har medfört att denna tomt i princip förstörts helt och hållet. I bakgrunden på bilden ses den av Carl Axel Gottlund nämnda Rundhalla.

Juni 2017

År 1915 fick Uddeholmsbolagets dåvarande skogschef Henrik Pettersson i uppdrag att från Amerika köpa in en maskin för att släpa fram virke ur skogen på barmark för vidare transport till industrin. På engelska kallades och kallas än idag en sådan maskin för skidder. Det var också under detta namn som den inköpta maskinen blev känd när den äntligen kom hit. Den kallades även för Molocken förmodligen efter den amerikanske tillverkaren eller uppfinnaren.

Maskinen användes under ett antal år på sjön Stora Ullen för att med hjälp av långa vajrar av stål dra fram avverkat virke till sjön. Virket lastades i stora baljor eller slädar av plåt. Försöket med skiddern ledde dock inte till de resultat som bolaget eftersträvade. Efter en tid bogserades skiddern till Mana och skars upp till järnskrot. På bilden ses skiddern med bemanning stationerad någonstans på Ullen.

Mannen till höger är dåvarande skogvaktaren vid Ulleshyttan, Primus Lindgren född i Gustavsfors.

Juli 2017

Tyvärr så blev det ingen bild i Juli 2017

Augusti 2017

I år är det exakt 200 år sedan den finske studenten Carl Axel Gottlund vandrade genom våra trakter. Under sin vandring förde han en omfattande dagbok, där han berättade om vad han hörde berättas om den gamla finska bebyggelsens historia. Sällskapet Gustavaforskning genomförde därför den 30 juli en jubileumsvandring mellan Avradsberg och Avradstjärn till minne av Gottlund och hans betydelse. Sträckan var 8 km lång och motsvarande en av Gottlunds dagsetapper. Under denna vandring passerade vi i Barktorp en liten oansenlig liten vägskylt där det stod Kvarnfall.

De som tog upp och bodde på detta torp skötte även den lilla kvarn som låg ett stycke väster om torpet. Här bodde den Emil Bengtsson (1880-1960) som syns på månadens bild bredvid ”Barkkvarna”. Emils far och mor hette Bengt Olsson och Marit Persdotter Hall. Hans morfar var den kände spelmannen Pellek-Per.

På fädernet härstammade Emil från den Henrik Keäriäinen som en gång fördrevs från Fjäll och som senare bosatte sig i Barktorp. Farmor till Emil hette Karin Bengtsdotter från Stenbohöjden efter Bengt Håkansson och Malin Larsdotter.

Emil var vidare kusin med Fritz i Barktorp, varifrån de kända skidåkarna Folke och hans dotter Anna-Lena Fritzsson är komna.

September 2017

Månadens bild är hämtad från Nain och föreställer kanske det minsta bostadshuset i Gustava från ”modern” tid.

När torplämningsinventeringen för Gustava genomfördes på 1990-talet togs endast en modern lämning i byn Nain med, nämligen Petterstället. På samma mark som egentligen hörde till detta torp låg dock en liten stuga som kanske egentligen skulle ha förärats med en egen liten skylt och dokumentation.

På 1930-talet bodde på Petterstället en son till den Petter Andersson som lånat ur sitt förnamn till torpet. Sonen hette Olof Pettersson och var född 1876 vid Nainsdammen. Han var gift med Augusta Johansson (1880) från Knotebo. På ålderns höst byggde Olof och Augusta en liten undantagsstuga knappa hundratalet meter rakt västerut från Petterstället. I denna stuga bodde sen det gamla paret. Olof dog där senhösten 1948 nästan 82 år gammal. Augusta däremot bodde kvar till hösten 1959 då hon flyttade till pensionärshemmet i Gustavsfors. Den bevisligen mycket lilla stugan revs så småningom av sonen Daniel Olsson.

Oktober 2017

Anders Petter Svensson, alias Murre-Petter eller Môrr-Petter, var enligt födelseboken för Gustava född den 27 april 1862. Enligt en väl bevarad berättartradition i Gustava skedde hans födelse i ett landsvägsdike vid Jan-Hinneråsen i Laggåsen.

Föräldrarna uppgavs vara Sven Jansson och Anna Lisa Ersdotter som enligt prästen i Gustava var hemmahörande på torpet Hästberget i Förby skog i Övre Ullerud. Enligt prästen hade en dopattest för Petter avsänts till Ö Ulleruds socken men enligt svaret fanns inte Petters föräldrar skrivna inom denna socken. Petter står därför skriven under rubriken Lösdrivare i Gustavas husförhörslängd. Först den 6 december 1886 noteras att han som avflyttad till Hällefors. Han återfinns dock aldrig i inflyttningslängden eller bland ”lösdrivarna ” i husförhörslängden för Hällefors. Enligt hembygdskännaren Jalmar Vestmyr påträffades han död eller döende på en vägkant mellan Ekshärad och Malungs finnmark. Enligt Jeoorj Larsson dog Petter på åldersdomshemmet i Ekshärad. Vid en genomgång av de personer som mellan åren 1917 0ch 1937 fanns intagna på ålderdomshemmet i Ekshärad har dock hans namn inte kunnat påträffas.

Moderns namn uppges i vissa husförhörslängder för Gustava till Anna Stina Olsdotter. Fadern uppgavs ha varit prästson och han själv studerade till präst men missade examen p g a fylleri, varefter han blev konstig och gav sig ut på vandring. Modern skulle enligt samma källa ha varit av bergsmanssläkt från Bergslagen. Eventuellt hade Petter en syster. Han bad alltid en kvällsbön, vars första vers löd enligt följande:

Hav tack min Gud för hälsan kära

den du förlänar mig,

att jag ej mista henne till Din ära

och Din nästa jämte mig.

November 2017

Emanuel Ljunglöf föddes den 22 december 1877 i en liten stuga strax norr om nuvarande stugan vid Sveparåsen. Modern hette Karin Andersdotter och bodde i den lilla stugan tillsammans med sin far, styvmor och Emanuels fyra syskon. Emanuels far var hjälpskogvaktare på Laggåsskogen och hette Nils Petter Grönkvist. Han bodde dock aldrig tillsammans med Karin och drog synbarligen mycket liten försorg om Karin och deras gemensamma barn

Familjen splittrades redan tidigt under Emanuels uppväxt. Modern Karin och barnen Emanuel och Mari flyttade till Laggåsens fattighus Fridhem. Redan som sextonåring flyttade Emanuel till Grythyttan som lärling till en annan Laggåsenbo, Lars Andersson, som etablerat sig som skomakare där.

Under sin tid i Grythyttan gav han ut en diktsamling som hette Skymningstankar på eget förlag. År 1903 flyttade han till Hagfors och vaktmästare på det nybyggda IOGT-huset. Tre år senare gav han ut en ny diktsamling, Fiskargossen. När fotografin slog igenom startade han en egen verksamhet som fotograf i Hagfors, ungefär där den gamla ishockeybanan Valhall fanns.

Bilden visar Emanuel Ljunglöf framför sitt födelsehem på Nohlåsen, Sveparåsen.

Elden vid Nain

December 2017

Någon gång i slutet av 1940-talet brann bostadshuset på det så kallade Vikströms- stället i Ivarsberg. Troligen hände detta något av åren 1946 eller 1947. Min familj bodde då denna brand inträffade på torpet Busken längst norr i byn Nain. Branden i Ivarsberg syntes mycket tydligt på andra sidan sjön Nain.

Min far ägde sen ett antal år tillbaka en egen kamera och förevigade branden genom att ta två kort. Det ena kortet där branden verkar vara helt utvecklad har utsetts till årets sista bidrag till månadens bild.

De som bodde på Wikströmsstället i Ivarsberg vid denna tidpunkt var Artur Hollsten med hustrun Gerda och dottern Anita. Artur var barnbarn till den Anders Hollsten, som var född i Lilla Laggåsen 1824. Denne kom flyttande från Långlidberg i Gustava till Nainskvarn innanför Dalgränsen 1878. Den hemlösa familjen flyttade sen till Gökberg.

Upp

Startsida

Snabblänk December månads bild

Snabblänk December månads bild

länk till April 2024

Sikforsdammen