Januari 2022

I Gillerberg väster om Valla i Gustava finns det fortfarande lämningar efter en bosättning. Denna bosättning togs förmodligen upp av ättlingar till den Olof Hindriksson som tog upp torpet Norra Stenbohöjden. Han var född 1756 i Nain och härstammade på fädernet från den Pekka Hakkarainen som tog upp den första bosättningen i det som så småningom skulle utvecklas till byn Nain.

Gustava församling bildades genom kungligt beslut 1783. Den norra delen av Gustava hade dessförinnan hört till Ekshärads socken och den södra delen till Norra Råda. Kyrkobokföringen i den allra nordligaste delen omfattande bland annat Nain och Stenbohöjden är dock behäftad med vissa osäkerheter. Enligt uppgift i husförslängden för 1813-1819 kom Nain till Gustava först 1813.

Vem som tog upp den lilla täppan på Gillerberg är svårt att bevisa. Antingen är det en av Olof Hinriksson söner, som hette Per Olsson eller hans systers man Olof Larsson eller Knekt-Ola som han kallades. Hur som helst har det alltid berättats att Knekt-Olas och hustrun Marit Olofsdotters son Lars Olsson var född på Gillerbergstäppan år 1821.

Enligt Algot Nilsson från det närbelägna Valla tog man höskörd från Gillerbergstäppan ända fram till under andra världskriget i början av 1940-talet.

Fotot är taget 1966 och den gamla huslämningen återfinns i grandungen i mitten av bilden.

Februari 2022

För fjorton år sedan var jag (Roland Svensson) i kontakt med Elisabeth Jöreskog från Uppsala. Hon var född i Gustava av föräldrarna och lärarparet Gustaf och Magda Reuterberg. Hon sände mig några gamla kort från Gustava.

Månadens bild är ett något suddigt och otydligt kort från 1930-talet och är taget under en utflykt från kyrkbyn till Blomsterberg och till en mila som kolades av den legendariske Per i Berg.

Den nedersta raden föreställer från vänster Per Olof Berg (Per i Berg), Ester Andersson (skogvaktare Karl Andersons fru från Lövnäs), två okända skolflickor och min lärarinna från 5:an och 6:an Magda Reuterberg med dottern Ulla född 1928. Mitt i bildens bakre rad återfinns min lärare från 4:e klass Gustaf Reuterberg med seglarmössa.

Bild 1 Mars 2022

Bild 2 Mars 2022

Mars 2022

År 1938 uppförde Karl Nilsson från Lappmossåsen ett boningshus på den östra sidan av landsvägen genom Stora Laggåsen. Det låg snett mittemot byns skola. Runt 1940 byggde sedan bröderna Karl och Tore Nilsson en liten affärsbyggnad strax norr om Karls boningshus. Där drev Tore Nilsson affär under omkring två års tid. Därefter köptes affären av Albert Carlssons betydligt större affärsrörelse i Gustavsfors. Tore Nilsson drev sedermera affären vid Deglundsbäcken.

April 2022

Denna månad har vi hämtat en bild från Geijersholm. Närmare bestämt från det Tegelslageri som under ett antal år under den första delen av 1900-talet fanns utefter den gamla järnvägen mellan Geijersholms järnvägsstation och Starrkärrs Lastageplats. Tegelslageriet eller Geijersholms Cementgjuteri låg strax väster om järnvägen mot Gustavsfors norr om Karl Olas Bilverkstad.

Männen på bilden arbetade på Cementgjuteriet och de är från vänster Teodor Jönsson, Otto Stolpe och Sixten Nord. Teodor Jönsson kom från Ekshärad till Geijersholm år 1919. Han var född 1891 och således 28 år gammal då han kom till Geijersholm. Otto var tio år äldre och Sixten var 18 år yngre än Teodor. De övriga två var födda i Geijersholm.

Den mesta sanden till cementrören som tillverkades skottades manuellt på vanliga vagnar och kördes efter häst från det gamla grus- eller sandtaget strax öster om den allmänna vägen uppför Tallhultbacken.

Maj 2022

I byn Blomsterberg föddes både Johan Alfred Pollack och den blivande hustrun Elin Elisabeth Jansson. Johan på det södra torpet Blomsteråsen och Elin på det nordligaste torpet som kom att kallas för Alfred Jansas. Johan blev sedermera gruvförman vid Skyttåsgruvan, där UHB bröt kvarts. Tillsammans fick paret åtta barn.

I ungdomsåren arbetade sonen Karl Gustaf, eller Calle som han allmänt kallades, i Skyttåsgruvan. Vid 20 års ålder flyttade han till Mora i Dalarna. Så småningom, närmare bestämt 1943, lades gruvan ner. Därmed blev det svårt att mätta alla munnar på Blomsteråsen, där den talrika familjen i Blomsterberg bodde. För att få ett välbehövligt tillskott till kontantkassan arbetade såväl främst den 12 år äldre brodern Janne liksom övriga familjemedlemmar med att på provisionsbasis för något Mora-företag att tälja och måla dalahästar för export till Amerika. Säkerligen hade Calle som ett tag bodde i Mora förmedlat kontakten mellan familjen och Mora-företaget.

Därmed öppnades möjligheten att en industrifilial till ett Mora-företag öppnades i den lilla byn Blomsterberg i Värmland och fungerade under några år.

Juni 2022

Månadens bild har valts ut för att vi ska hylla den fria idrotten. Den föreställer Albin och Ada Åskag från Åskagen som synes paradera tillsammans med sina cyklar. Albin Jansson från Stjärnsfors och Ada Andersson från Åskagen gifte sig i början av juni 1906. De fick sammanlagt sju barn, varav fem var pojkar.

Den äldste sonen, Paul, blev efter seminariestudier först lärare sedan skolchef i Ramsjö. Utöver det var han en populär äventyrsförfattare företrädesvis för pojkar. Dessutom var han uppskattad skribent i Svensk Jakt och Jaktkamraten.

Den näst äldste sonen Uno startade tillsammans med den yngre brodern Alvar upp Bröderna Åskags enhetsprisaffär

den 9 april 1938 i mitten på Monarkhuset i Hagfors.

Den andra sonen i tidsordning, Sixten, kom att bli morfars far till Maja Åskag, den stora hopperskan inom längdhopp och tresteg inom den fria idrotten i hela världen. Vid U20-VM i Nairobi i Kenya tog hon dubbla guldmedaljer inom dessa grenar i augusti 2021.

Juli 2022

Månadens bild är lite modernare än de flesta tidigare bilderna. Denna bild är tagen på 1960-talet och överensstämmer med uthusens utseende än i dag i stort sett. Bilden avser uthusen vid torpet Sjöändan vid Stora Ullen.
Den förste bebyggaren vid Sjöändan i den södra änden av sjön Stora Ullen hette Anders Persson, född 1806 på det nordligast belägna torpet i Långlidberg. Han kom i klammeri med Uddeholmsbolaget 1846 och avskedades från sin tjänst vid Motjärnshyttan.

Med yxan i handen gick han då västerut från det dåvarande hemmet i Gällsjöhöjden till Sjöändan, där han byggde en enkel koja. Därefter kontaktade han företrädare för Uddeholmsbolaget med en förfrågan om han fick bygga ett hus vid Sjöändan, vilket beviljades. En märklighet vilade över torparna vid Sjöändan. Den ursprunglige torparen
Anders Persson dog den 15 januari 1870. Helt lakoniskt står i död- och begravningsboken för Gustava att han dog ”af att han blef ihjelslagen i skogen av ett öfverfallande träd”. Hans son kom under sin tid som torpare vid Sjöändan under skogsarbete att fälla ett träd över sig. Han forslades till Uddeholms Sjukstuga där han avled efter ett par veckor av svåra invärtes skador. Den officiella dödsorsaken fastställdes till blåskatarr.

En av de sista bofasta torparna, Birger Johansson, flyttade till Karlstad så småningom. Han dog i sviterna efter den höststorm som dabbade hela landet under senhösten 1969. Under arbetet med att rensa upp vad stormen i den hårda vinden hade förorsakat råkade han få ett fallande träd över sig och slogs till döds. Han
hade då mindre än en vecka kvar innan han skulle bli folkpensionär.

Augusti 2022

Den här månaden stannar vi kvar i socknens södra delar. Bilden avser nerfarten till
det så kallade Svahnstället på östra stranden av Stora Ullen Torpet togs upp av en Måns Jansson och hustrun Karin Nilsdotter på 1750-talet. Måns var född i Torkhus den 15 maj 1725 och Karin vid Upplunden 1733.

Deras först och tidigt avlidne son var född i Torkhus julafton 1754. Sedan föddes näste son1757 vid Svahnstället vid Ullen. Han gavs samma namn som sin nyss avlidne broder.

Därefter flyttade familjen till prästbostället Noretorp. Av likaledes okända skäl flyttade snart familjen efter ett fåtal år tillbaka till Svahnstället. Därefter har hela åtta familjer bott på torpet innan Einar Svahn flyttade tillbaka till torpet 1937.

Det är således honom vi kan tacka för att torpet heter eller kallas för Svahnstället än idag.
Nu bor här Fredrik Fischer tillsammans med sin familj. Svahnstället är bekant för att resterna efter det som minner om Ullensågen finns i fårhagen norr om själva bostadshuset.

September 2022

Månadens bild är hämtad från maj månad 1986. Då var min far tillsammans med Arne Östman till Sundsjögården. Väl där så togs den bild av dåvarande Sundsjögården som återfinns på sidan 182 i Arnes bok som heter Lång-Kristoffer.
Min fars egen bild återkommer nu som månadens bild. Fotografierna är snarlika eftersom de två personerna förmodligen stod bredvid varandra, men husets lutning skiljer sig åt.

Detta var dock ej det hus som Lång-Kristoffer bodde i. Just Lång-Kristoffers hus jämte två andra eldades upp av en aldrig påkommen förövare i slutet av 1680-talet. Det ordinarie huset byggdes snart upp med den närliggande Uddeholmshyttans bostadshus som förebild. På sidan 181 i boken försöker Arne att förklara hur byggnaden tillkommit. Det är dock helt och hållet säkert att taket då var valmat på ett speciellt sätt och att
gavelspetsarna timrades upp till taknocken så att byggnaden fick sedermera fick sitt sista utseende. Nu syns nog ej denna lilla snickeridetalj eftersom förmodligen huset numera har raserats och förstörts.

Oktober 2022

Månadens bild är hämtad från Vilhelmina i Lappland. Bilden föreställer till höger småskollärarinnan Nancy Serena Nilsson född i Vilhelmina 1897. Hon kom som den första lärarinnan i Nains nybyggda skola i november 1923,

snart 100 år sedan.
Hon var kvar i Nain fram till 1939. Innan skolan i Nain hade byggts gick barnen från Nain, Valla och Stenbohöjden först på Petters (det enda rivna torpet i Nain). Sedan gick man under byggtiden för den nya skolan på övervåningen på

torpet Berg.
Till vänster på bilden ses en av Serenas allra första elever i Nain, Elsa Hedman senare gift Svensson (från Sörgården). Bilden är tagen vid ett besök i Vilhelmina år1976 medan Serena ännu levde.

Skolan i Nain lades ner 1939 och Serena flyttade redan nästan två år tidigare tillbaka till Vilhelmina och åtföljdes av inte mindre än två nyutbildade lärarinnor efter varann.

Upp

Lite extra info om okt månads bild.

Klickar du på ovan Youtubelänk så kan du lyssna till den låt som GGG skrev om texten till för att passa för Eldfestgästernas vals.

November 2022

På månadens bild är spänstfenomenet Gustav Georg Gullberg från Geijersholm avfotograferad. Bilden är tagen 1962 och eftersom Gustaf var född 1892 så är den eventuellt tagen på hans 70-årsdag. Gustaf lade vid sin respektabla ålder
handflatorna på marken med raka ben. Han var allmänt känd för sin spänst och mjukhet i muskler och ben.

Det uppfattades inte av den lokala pressen som någon märkvärdighet att han var speciellt mjuk i sin kropp. Det var bara på detta sätt. Ej heller bör det då vara någon märkvärdighet att han var en hejare på att skriva nya texter till äldre melodier och att han gav ut flera böcker marknadsförda som egna G G G-visor. Böckerna borde nog ha behövts tituleras och marknadsföras som Fem G-visor, sålunda skrivna av Gustaf Georg Gullberg från Geijersholm i Gustava.

Gustaf härstammade som smedättling på fädernet från Amnehärad i södra Värmland och på mödernet lite grann från bland annat Björnåsen i Gustava. Hans populäraste och mest kända text till en äldre komposition är kanske ändå en
företeelse från Hagfors, nämligen Eldfestgästernas vals efter melodin till: Oj vad det är härligt på landet!

December 2022

Denna månad är det åter dags att visa en bild från Laggåsen, då närmre bestämt från Hanstorp. Detta torp, som numera är rivet sedan lång tid tillbaka, har fått sittnamn uppkallat efter Hans Persson, född 1806 på Tandfallet i Rämmens socken.
Han gifte sig med Maria Jansdotter född på det närbelägna Norrgården. Hanstorp togs upp i mitten av 1940-talet.

Den mest kände från Hanstorp är med sannolikhet mågen Jon Jonsson Mobäck från ett torp i Ekshärad, som hade fått sitt efternamn efter den näraliggande Mobäcken i Hara. Han föddes 1852 och dog på Hanstorp 1918. Han gifte sig med
Hans och Marias yngsta dotter Anna Hansdotter född 1841 och död 1915. Parets och framförallt Mobäcks-Jons alla bravader och bevarade talesätt är väl kända i trakten. Efter att hans svärfar Hans Persson dött 1866 gick oftast Mobäck-Jon ute på bygden och levde såsom sin far, såsom vandrande urmakare. Jons kunskap om klockor såväl vägg- och golvur var i och för sig väldigt blygsam och ej heller hade han någon sådan utbildning.

I synnerhet när han fick ett fickur att reparera då blev det helt plötsligt både en och två hjul eller skruvar över när han lagat klockorna. Det går en historia om när Jon uppsökte förvaltare Anrep i Gustavsfors för att laga
klockor så gick han till en urmakare i Råda och fick dem lagade. För den som ville lyssna på honom var han öppen och intresserade sig för den tidens ekonomiska spörsmål. Han tog av sina surt förvärvade slantar och köpte då en lagbok.

Den boken läste han gång på gång och ofta åberopades det som skrivits i lagboken för personer som han träffade. Slutligen köpte han en damcykel år1907 men han lärde sig aldrig att åka på densamma. Han gick alltid och ledde den
bredvid. Man kallade detta i bygderna för att åka Mobäck. Jon hade en favorit. Han älskade kaffe. Månadens bild har tillägnats Mobäcks-Jon drickande sitt älskade kaffe.

Upp

Startsida

Skapad 2020-05 Äganderätt bilder Sällskapet Gustavaforskning

Snabblänk December månads bild

Snabblänk December månads bild

Bild 1 Mars 2022

Bild 2 Mars 2022

länk till April 2024

Sikforsdammen