Snabblänk December månads bild
Snabblänk December månads bild
2020-11-29
2020-11-29
Januari 2025
​
De flesta av Laggåsens torpare var duktiga liesmeder. Vid de flesta torpen hade man en smedja och liesmidet stod för en stor del av deras försörjning. De sålde många av sina liar vid högmässor och marknader. Johan Eriksson från Knäberg född 1879 har skrivit följande om livet vid Gustavakyrkan under söndagarnas högmässor under hans barndom: ”En Söndag i juli var smederna i Laggåsen där och sålde liar, då skulle alla dit och fylla på sitt förråd av den varan.”
​
Man kan även läsa om liesmidet i flera handlingar. Här är några exempel:
I Henrik Larssons bouppteckning från 1827 stå att han hade en smidesbälg och städ, skruvstäd, sex hammare, fem tänger, tre hovtänger, två huggjärn och två slipstenar. Dessutom hade han 45 gamla och 24 nya liar.
​
Under 1860-talet stämde jägmästare Fagerlin sjutton torpare för olaga kolning. De flesta av dem blev frikända för att de kolat för eget behov till det klen- och liesmide man utövade.
Om Lars Andersson, Sörgården, skrev Fagerlin att han hade ”icke mycken duglighet att sköta jordbruket enär han allt för mycket sysselsatte sig med liesmide”.
Liar är en förslitningsvara men vid Sörgården fanns det två handsmidda liar kvar för tio år sedan, troligen smidda av Lars Andersson. Sörgården ägs i dag av en holländare som knappast kan veta vilka rariteter de är. Förhoppningsvis finns de kvar och borde då skänkas till hembygdsgården.
​
Bild och text: Valter Berg
Februari 2025
​
År 1917 vräktes familjen Nykvist av Uddeholmsbolaget från sitt torp vid Mårtenshöjd. En fotograf från fackföreningen var där och tog två bilder där den vräkta familjen stod med hela sitt bohag utspridd på marken. Sedan sålde man kort på vilka det stod,
”UHB giver kristidshjelp 1917"." En arbetarefamilj vräkes”. Behållningen från kortförsäljningen gick till familjen.
Familjen bestod av den 48-årige skogsarbetaren Anders Vilhelm Nykvist och hans hustru 43-åriga Ida Maria Persdotter samt deras tre barn 12-årige Robert, 8-åriga Agnes Maria och den några månader gamla Rut Valborg, som hustrun bar på sin arm.
​
Anders Vilhelm Nykvist var barnfödd på stället men sedan han gift sig hade familjen flyttat till Stora Tuna. 1908 kom familjen tillbaka och Nykvist övertog föräldrahemmet.
Det är okänt varför familjen vräktes, men den fick ett lyckligt slut. Man kom fram till en överenskommelse och familjen fick bo kvar. Troligen hade bohaget burits ut av personal från Uddeholmsbolaget och landsfiskalen, men lika troligt är att paret Nykvist fick bära in det tillbaka möjligen med hjälp av grannarna.
​
Bilder och text: Valter Berg
​
Mars 2025
​
Hyttan i Gustavsfors var i drift mellan 1870 och1910. Från de åren finns det många kort över hyttan. De här två korten är troligen det äldsta och det sista som togs om man bortser från den ruin som fortfarande finns kvar. Den smala skorstenen som syns längst till höger på hyttans tak hörde till bessemerverket.
Detta var i drift från 1873 till 1881, då det flyttades till Hagfors. Kortet måste alltså ha tagits under något av dessa år, för när bessemerverket flyttades revs skorstenen. För att vara så gammalt är det ett av de bästa korten som finns på hyttan.
Om det andra kortet har Bror Allan Qvick, uppväxt vid hyttan berättat följande:
”Kortet är taget av min bror Martin någon gång under sommaren 1926. Hyttan var då svårt raserad, men taket var fortfarande kvar. Senare under hösten, en dag när jag kommit hem från skolan, hördes ett väldigt brakande nerifrån hyttan. Det steg upp ett rök- och sotmoln högt upp i himlen. Jag sprang ner för att se vad som hänt och fick då se att hyttan var taklös. Längst in i Ia (viken från Uvån in till hyttan) fanns en stor kran med en lång vajer. Den hade man använt till att dra malmbåtarna den sista biten. Nu hade någon, eller några, använt kranen till att dra ner hyttaket. Avsikten var att komma åt plåten och virket. De som gjort det hade stuckit därifrån. Det var väl lugnast ifall någon skulle bråka.”
Hyttplåten blev flitigt använd på lador och skjul och fortfarande finns det några fallfärdiga lador med hyttplåt.
Översta bilden tagen ifrån: västra sidan av Ia
Nedre bilden tagen ifrån: Östra sidan älven
​
Bilder och text
Valter Berg
​
April 2025
​
Äntligen!!
Efter nästan ett år öppnades onsdagen den 12 mars Hebroa för trafik. Den är fortfarande inte färdig och skall stängas av igen till sommaren för fortsatta arbeten. Ombyggnaden skulle ha varat ett halvår och varit avslutat under oktober 2024, men nu kommer arbetet förhoppningsvis att bli klart under sommaren 2025. Det har då dröjt ett år för att bygga en 20 meter lång bro.
Som en jämförelse kan nämnas: Öresundsbron är åtta kilometer över öppet vatten. Om byggtakten på den bron varit densamma så hade det dröjt 400 år innan den blivit klar.
​
Text
Valter Berg
​
Maj 2025
Lördagen den 24 maj kommer vårens torp- och kulturvandring att gå till Brännmossen. Det fanns fem torp vid Brännmossen.
Äldst av dem var det södra det så kallade ”Möllbergsstället” Där bodde under 1800-talet Erik Magnus Möllberg, nämndeman och häradsdomare. Han hade ett av de största torpen i Gustava med upp till tio kor och tre hästar. För att kunna sköta allt detta hade man många drängar och pigor.
Bilden är från Möllbergsstället i början av 1960-talet. Då var det obebott och revs en tid därefter. De andra bilderna från samma torp är tagna 50 år senare. Välkomna till vandringen. Vi träffas vid Gumhöjdskorset kl 09,00 och åker därifrån till Brännmossen. I samband med vandringen säljer Gustavaforskning en liten skrift om Brännmossen.
​
Bilder och Text Valter Berg
Juni 2025
​
Förra månadens bild var från Brännmossen där årets torpvandring skulle hållas den 24 maj.
Vandringen har nu hållits men med ett ombytligt väder. Under morgonen var vädret bedrövligt med regn och blåst så Bo Sjöström – som anordnade vandringen – trodde, att det inte skulle komma några deltagare. Trots allt så kom det över 40 förväntansfulla vandrare som trotsade vädret. Efter en stund så upphörde regn och blåst så deltagarna fick en trevlig dag vid Brännmossen.
På bilden syns några av deltagarna med föreningens ordförande
Britt-Marie Modig Larsson längst fram.
Juli 2025
​
Äntligen klart, eller?
För tredje gången blir Hebroa med som månadens bild. Man började med brobygget i början av april 2024 och under oktober skulle den vara klar. När oktober kom var bron långtifrån färdig. Bygget hade kantats av fel och misstag och legat nere långa tider. Bland annat lär ena brofästet ha rört sig sju centimeter när man tog bort formen.
Den 12 mars öppnades Hebroa dagar för trafik. Dock återstod många arbeten så efter några dagar stängdes den igen.
Den 2 juni asfalterade man bron och det verkade, som om allt skulle bli klart. Men återigen hade någonting blivit fel så man fick riva upp och köra bort 120 ton nylagd asfalt.
Den 18 juni hände det otroliga: Bron var återigen nyasfalterad och klar för trafik.
Ett brobygge som skulle ha tagit ett halvår tog 15 månader. Efter alla misstag, kommer bron att hålla? När man bröt upp den nylagda asfalten kände en lastbilschaufför att bron gungade till när han åkte ut på den för att hämta asfalt. Andra har påpekat att den hängt ner sig på mitten, och broräcket går i vågor. Det här låter inte bra, men vi måste hoppas och tro att den håller, åtminstone något år.
Bron är byggd av ett Karlstadsföretag som heter Westcon. Innan det företaget fortsätter med sin verksamhet bör man ta kontakt med Sveriges Turistförening och Naturvårdsverket. Dessa anlägger stigar som går över diken och bäckar. Att bygga broar över dessa borde vara ett lämpligt arbete för Westcon att träna på under några år.
​
Text Valter Berg
Bild Peter Johansson
Augusti 2025
​
Lördagen den 28 juni gick en tromb – eller om det var flera - över Torsby och Hagfors kommuner. Tromben gick söder om Gustavsfors över till Laggåsen, där skadorna blev enorma. Tusentals träd blev liggande huller om buller och grova timmerträd bröts av som tändstickor flera meter upp i luften. Hagfors räddningstjänst fick rycka ut och röja fram vägen. Tromber är inte ovanliga och förekommer ibland men ingen tidigare har haft den här omfattningen.
Det var med stort intresse man såg på TVns måndagsmorgons nyheter. Men på dessa nämndes inte tromben. De innehöll som vanligt ingenting av värde. Nya Wermlands-Tidningen hade en artikel om några takplåtar som blåst av ett hus i Torsby och ett par bilder av några fallna träd i Ekshärad, men ingenting om katastrofen i Laggåsen. Värmlands Folkblad hade endast en liten notis om den bortblåsta takplåten. Båda tidningarna avslutar med ”ska tromben även ha dragit igenom Hagfors strax norr om Geijersholm, där ett träd föll över en väg”.
Troligen har tidningarna begått århundradens underdrift. Det skulle vara roligt att se hur bevakningen varit om tromben skapat lika stor förödelse en liten bit norr om Karlstad.
Bilderna är tagna vid Laggåsen.
​
​
September 2025
​
Gumhöjdens skogsstation blev klar under hösten 1952. Den stängdes i mitten av 1960-talet, men öppnades återigen efter höststormen 1969 och var i drift till 1971. Den bestod av tre baracker. I den mellersta var det matsal, kök och kockarum och i de två andra två- och fyra mans rums samt toalett och tvättrum.
Det bodde omkring 25 man i stationen, men omsättningen var stor och sammanlagt har det bott över 900 personer vid stationen.
Efter det skogstationen lagts ner stod den tom under några år sedan såldes den till dragspelaren Georg Dahlgren, Hagfors där han skulle förvara sin stora dragspelssamling.
Han hade en spelmansträff vid skogsstationen, men om det kom att hamna några dragspel där är osäkert.
Husen fick sedan stå och förfalla medan skogen växte upp runt dem. Idag återstår endast några skrothögar av det som varit en skogsstation.
Bildtext: Översta bilderna Gumhöjdens skogstation hösten 2025
​
Oktober 2025
​
I förra månadens bild kan man se hur Gumhöjdens skogsstation fått stå och förfalla. Nu visar vi ett ännu mer skrämmande exempel som fyra av Sveriges största skogsbolag är skyldiga till.
Det har funnits kvarn vid Gustavsfors sedan bruket anlades. Den som finns idag är troligen byggd någon gång under 1800-talet. Det är den sista byggnaden som finns kvar efter bruksepoken vid Knoälven.
Invändigt består byggnaden till vänster en plats där mjölnarna hade en snickarverkstad. Rakt fram och till höger är kvarnen och ugnen. Till höger är kvarnen tillbyggt med några meter. Där finns en ugn där man gjorde skrädmjöl.
När det inte var någon malning sysslade mjölnarna en del med snickeriarbete. Mesta tillverkningen verkar ha varit trappor och likkistor.
En dag kom en besökare in till den näst siste mjölnare Per Larsson när denne höll på med att tillverka en likkista. Besökaren frågade Per vem som hade dött? Per svarade: Det är ingen, men du vet hur det är. Rätt som du går där, då ligger du där och då står du där.
Den siste mjölnaren hette John Hagman. Han var liksom sina föregångare snickare och mjölnare. Om han byggde likkistor är ovisst, men däremot kunde han tillverka trappor.
Kvarnen var i drift några år in på 50-talet. Taket var då i dåligt skick men bolaget hade inte råd med ett nytt tak utan John fick begagnade tegelpannor och lagade taket på sin fritid.
Under 80-talet var taket i stort renoveringsbehov. Jag tog kontakt med revirförvaltaren Jan Åke Rånström om att taket på kvarnen måste åtgärdas. Rånström talade då om för mig att det inte låg i bolagets intresse att rädda gamla byggnader även om kostnaden var försumbar.
Någon gång i början av 2000-talet kom en tjänsteman från Stora Skog för att tillsammans med mig och Roland Svensson se på kvarnen. Den var då förfallen, men gick fortfarande att rädda. Han blev entusiastisk över det han såg, att det var en kulturbyggnad som måste räddas. Hur kunde han inte berätta, för Stora Skog kunde möjligen stycka av platsen där kvarnen stod, men någon annat – ovisst vem – skulle stå för kostnaden.
Tyvärr har inget av bolagen Uddeholm, Billerud, Stora Skog eller Bergvik – som ägt kvarnen – verkar haft ekonomiska muskler nog för att rädda en unik kulturbyggnad. Idag är det försent.
Valter Berg
(Kvarnen 2022 foto Anders Carlsson)
​
November 2025
​
När hyttan i Gustavsfors var igång kom malmen med järnväg från Nordmark till Starrkärr vid Geijersholm, sedan drogs den på båtar till Gustavsfors. I retur till Starrkärr hade man med sig tackjärn. Under årens lopp var det igång flera malmbåtar samtidigt, men sista året, 1910, fanns det stora mängder malm vid hyttan så då använde man sig troligen endast en båt. Repet som man drog den sista båten med har bevarats och hängt vid bruksmagasinet. Det är 30 meter långt och 5 centimeter tjockt. Nu har det skänkts till Hembygdsföreningen och finns nu på Gustavsfors Hembygdsgård.
​
Den 13 september firades Kulturarvsdagen vid Hembygdsgården och som ett passande kulturarv beslöt man att visa upp det gamla repet. Trots ihärdiga efterforskningar lyckades man inte få tag i någon malmbåt utan man beslöt att använda repet vid en dragkamp. Många byar och idrottsföreningar var tillfrågade om att medverka, men tyvärr så drog sig alla ur. Det enda som återstod var två lag från Gustavsfors med syskon och fäder som kom att tävla mot varandra i en dragkamp bäst av tre.
​
Det blev en mycket hård och grym kamp där inget av lagen ville ge sig. Publiken drog sig bakåt för att undkomma kringflygande grästuvor som de tävlande sparkade upp och för att man trodde, att det 5 centimeter tjocka repet skulle gå av. Till sist lyckades det ena laget vinna med två segrar mot noll.
​
Text och Bild Valter Berg
​
December 2025
​
I förra månadens bild visades repet med vilket man drog den sista malmbåten. Men vart tog båten vägen? När hyttan lades ner1910 var det slut på slavarbetet med att dra malm från Starrkärr till Gustavsfors. Malmbåtarna användes ytterligare några år med att frakta delar till bygget av Knons och Nains kraftstationer, men då drogs malmbåtarna av en motorbåt driven av en tändkulemotor.
Under byggtiden med kraftstationerna hade man en liten kraftstation vi hyttan. När den skulle fraktas därifrån lastade man upp den på en malmbåt. Båten var nog inte i bästa skick så den kantrade och sjönk. Man tog upp delarna till kraftstationen men båten fick ligga kvar. Under många år stack fören upp mot land men nu är den borta.
Det lär ligga ytterligare en malmbåt nedsänkt i Hyttia, som viken heter. Under1980-talet menade Hagfors dykarklubb att bärga någon av båtarna, men de låg för djupt nere i dyn för att man skulle försöka.
År 2008 undersökte Bengt Stjernlöf, författaren till boken ”Transporter på Klarälven, och marinarkeologen Björn Wallbom om det gick att bärga någon båt, men även de gav upp.
​
Bildtexter:
Motorbåten med en malmbåt på släp. Ombord på motorbåten fr.v. Maskinist från Råda, Per (Annersa) Andersson, Magnus Magnusson och August Weinholt.
Båten syns nersänkt i Hyttia på övre bilden
​