Januari 2025

​

De flesta av Laggåsens torpare var duktiga liesmeder. Vid de flesta torpen hade man en smedja och liesmidet stod för en stor del av deras försörjning. De sålde många av sina liar vid högmässor och marknader. Johan Eriksson från Knäberg född 1879 har skrivit följande om livet vid Gustavakyrkan under söndagarnas högmässor under hans barndom: ”En Söndag i juli var smederna i Laggåsen där och sålde liar, då skulle alla dit och fylla på sitt förråd av den varan.”

​

Man kan även läsa om liesmidet i flera handlingar. Här är några exempel:

I Henrik Larssons bouppteckning från 1827 stå att han hade en smidesbälg och städ, skruvstäd, sex hammare, fem tänger, tre hovtänger, två huggjärn och två slipstenar. Dessutom hade han 45 gamla och 24 nya liar.

​

Under 1860-talet stämde jägmästare Fagerlin sjutton torpare för olaga kolning. De flesta av dem blev frikända för att de kolat för eget behov till det klen- och liesmide man utövade.

Om Lars Andersson, Sörgården, skrev Fagerlin att han hade ”icke mycken duglighet att sköta jordbruket enär han allt för mycket sysselsatte sig med liesmide”.

Liar är en förslitningsvara men vid Sörgården fanns det två handsmidda liar kvar för tio år sedan, troligen smidda av Lars Andersson. Sörgården ägs i dag av en holländare som knappast kan veta vilka rariteter de är. Förhoppningsvis finns de kvar och borde då skänkas till hembygdsgården.