Januari 2021
Blå bandet är en demokratisk folkrörelse, som på kristen grund vill engagera människor för personlig nykterhet och verka för ett samhälle byggt på solidaritet, jämställdhet samt socialt och internationellt engagemang. Blå bandets vision är ett tryggt samhälle fritt från alkohol och droger där människor har lika värde.
Till Sverige infördes rörelsen av boktryckaren Oskar Eklund, som startade tidskriften Blå bandet. Den första blåbandsföreningen i Sverige bildades 1884 i Göteborg av makarna Beatrice och Axel Dickson. Tidskriften Blå bandet och jultidningen Norrsken ges faktiskt ut i Sverige fortfarande.
I Uvanå bildades en blåbandsförening omkring år 1900. Trettondagen 1901 invigdes föreningens standar vid en fest i torpet Fjäll. Efter några år registrerades föreningen under namnet Alprosen i Värmlands Blåbandsförening. En drivande kraft inom Blåbandsrörelsen i Gustava var Olof Berggren, som var församlingens präst under åren 1879-1902. När han slutade sin tjänst som präst inom församlingen 1902 fanns inte mindre än 7 stycken blåbandsföreningar inom Gustava.
Månadens bild är från en festlighet inom föreningen som hölls i Uvanå 1912. Fotografen är okänd men kan ha varit den då 22-årige Carl Mayner från Uvanå. Personerna på bilden är följande:
Bakre raden (från vänster)
Alma Andersson, Kråkåsen
Hanna Nilsson, Nainsfallet
Edvard Skog, Björnåsen
Ester Larsson Skog, Björnåsen
Anna Larsson, Lasseberg
Gustav Larsson, Lasseberg
Signe Emanuelsson, Björnåsen
Jan Hinrik Lindkvist, Pettersåsen
Rut Thelning, Nainsdammen
Jan Persson, Nainsfallet
Tilda Wallin, Uvanå
Karl Andersson, Kråkåsen
Elin Björn, Uvanå
Per Johan Leidzén, Uvanå
Anders Andersson, Uvanå
Petter Larsson. Nainsfallet
Karin Björn, Uvanå
Mellanraden (från vänster)
Johan Hedman, Falla
Lars Gustav Olsson, Baggfall
Greta Henriksson, Uvanå
Lars Thelning, Nainsdammen
Lisa Nordén, Uvanå
Olof Petter Nordén, Uvanå
Lars Gustav Henriksson, Pettersåsen
Tilda Leidzén, Uvanå
Richard Stenbäck, Uvanå
Främre raden (från vänster)
Samuel Thelning, Nainsdammen
Fredrik Hedman, Falla
Gösta Nordén, Uvanå
Frans Hedman, Falla
Karl Larsson, Lasseberg
Magnhild Nordén Uvanå
Helfrid Nordén, Uvanå
Februari 2021
Mot slutet av 1950-talet startade Gustavsfors revir inom Uddeholmsbolaget en korptävling på skidor. Tävlingen genomfördes som stafett med tremannalag, där jag tror att kravet var att minst en av lagmedlemmarna skulle vara anställd av bolaget. Tävlingen begåvades med namnet Revirstafetten. Den första stafetten genomfördes den 24 mars 1957 i ett snöhöljt Gustavsfors. Starten var belägen strax öster om Folkets Hus på det stora åkerfältet, som möjliggjorde gemensam start.
Den första tävlingen hade samlat inte mindre än 23 deltagande lag. För att inte svika tävlingens namn deltog även ortens revirkontor för UHB med ett lag med jägmästare G C:son Bonde i spetsen tillsammans med Martin Johansson och Einar Nilsson. För att garantera att samtliga deltagare oavsett ålder skulle kunna delta under jämbördiga former hade man beslutat om ett sinnrikt regelsystem. Yngre deltagare i aktiv ålder skulle inte få några individuella avdrag från den presterade tiden. Med stigande ålder hos den tävlande fick man sedan ett i hela minuter stigande tidsavdrag. Banans längd var 5 km.
Sundsjöapterarna gick segrande ur striden med ett lag, som bestod av Hernfrid Hultgren, John Bergkvist och Filip Svensson på tiden 1 01,57 efter beslutade tidsavdrag. Startnummer 4, vilket också gav en meriterande 4:e plats i tävlingen var Uvanå apterare med Karl Sundberg, Stig Andersson och Ture Larsson. På bilden ses tävlingens äldste deltagare, den snart 68 årige Karl Sundberg från Sundudden, innan han skulle starta. Han använde tiden 32,17 för att skida 5 km, men fick 15 minuters avdrag från denna tid tack vare sin höga ålder. Han fick således tiden 17,17, den för dagen tredje bästa tävlingstiden , vilket säger en del om Karl Sundbergs prestation eller möjligen om storleken av de tidsavdrag, som äldre deltagare fick avräkna.
Den unge pojken som så intresserat iakttar Karl Sundberg är Nils-Åke Axelsson från Gustavafors. Nils-Åke hade då ännu inte fyllt 11 år.
Hela resultatlistan nedan.
Mars 2021
Det är inte ofta som vi presenterar ett rent porträtt som månadens bild. Men för en gångs skull så måste vi försöka att förnya oss. Mannen på bilden är Karl Johan Jansson från Laggåshöjden. Han var född 1867 vid Älvbron strax söder om
Gustavsfors. År 1890 gifte han sig med Emma Charlotta Persdotter född 1861 i Finnfalla. Han tog upp det blivande torpet Mogropa längst söderut i Laggåshöjden i början av 1890-talet.
Den första bostaden var en vanlig backstuga nedgrävd i marken medan själva överbyggnaden var tre stockvarv hög. Sonen Fritjof Karlsson som föddes i backstugan 1895 har berättat om hur namngivningen gick till. Vid den här tiden fanns det gott öm kringvandrande män och kvinnor som saluförde vissa varor eller erbjöds arbete i stugorna mot obetald övernattning. En av dessa kvinnor kallades för Tras-Maja. Hon övernattade ofta i Laggåshöjden och blev tillfrågad av folk i allmänhet om hur det var att bo i jordkoja på Höjda. Hon svarade då att, "Ja, där är så varmt och gott så det skall heta Mågropa", vilket så småningom förvanskades till Mogropa.
Efter några år som gift byggde Karl Jansson en ordentlig stuga strax söder om backstugan. Denna stuga ersattes av en ny stuga som bekostades av bolaget och vars ruiner kan ses på platsen. En av Karls sonsöner var den motorintresserade Bertil (Puh) Karlsson som var med och startade backtävlingarna för motorcyklar och bilar norr om Mogropa på 1930-talet. Rester av banan kan ses än dag om de inte förstörts helt av de moderna skogsavverkningarna.
April 2021
Denna månad känner vi oss manade att visa en bild av den timrade uthuslängan på torpet och tillika skjutsstationen på Norrgården i Laggåsen. Intressantast på bilden är väl den ”vällingklocka” som hänger nära taket vid den vänstra gaveln. Exakt vilken uppgift denna klocka hade finns det ingen förklaring till. Vid södra smedbyggnaden i Gustavsfors fanns i en särskild stapel en klocka som kallades för ”vällingklocka”. I lägenheten bredvid stapeln bodde Uddeholmsbolagets rättare. Denne hade till uppgift att ringa i klockan när det var dags att börja dagens arbete och när det så var dags att avsluta detsamma.
Klockan på Norrgården hade med all säkerhet en annan uppgift. Eftersom gården omkring 1815 upphöjdes till skjutsstation hängde troligen klockans uppgift samman med bestämmelserna i skjutslegan. Enligt den skulle skjutsstationen ställa upp med inte mindre än åtta hästar. Detta medförde att det fordrades att alla torpare i närheten måste ställa upp och ställa hästar och ibland även körkarlar till förfogande. Möjligen kunde man från stationen kalla på hjälp med hästar genom att ringa i klockan. Kommentarer om annan användning mottages gärna via hemsidan.
Norrgården fungerade som skjutsstation (inte gästgiveri) fram till och med 1905. Vad den avbildade uthuslängan fyllde för uppgift är också lika oklar. Möjligen kan den bland annat ha fungerat som stall för de resandes eventuella hästar och bagage!!